Och plötsligt så händer det........

Har ni någon gång funderat på hur det är att ta livet utav en annan människa?........

.....JAG HAR......

Igår eftermiddag närmare bestämt.......då hände det som inte får hända.

Som förälder försöker man att "ta bort/varna" för alla onda ting i sina barns liv som man inte vill att dom ska utsättas för........höga höjder, farliga leksaker, elaka människor, vägar och bilar.

Igår hände de sistnämnda, Izabell blev på körd utav en bil.

Jag, Simon och Izabell hade varit inne på ICA och handlat lite veckovaror + den nya fina nallen som ICA förmånligt låter stamkunder byta in mot sina bonuscheckar.

Sagt och gjort så var vi på väg till bilen, Izabell håller hårt i kundvagen med ena handen och i den andra hänger mammanallen med sin lilla bebis.

I lugnan ro gick vi, det var fler människor ute på parkeringen där vår bil stod parkerad och på håll ser jag en bil som är på väg att köra ut ifrån parkeringen.......en stor röd bil.......och så pang!

Bilen stannar inte trots att vi nästan hade hunnit över vägen.......... Izabell flyger i marken och kundvagnen med Simon far iväg.

Gallskrik!!........och i mitt i allt detta kaoset så far Janeth iväg mot bilen och slår det hårdaste hon kan på bilen.......

.........ner till Izabell som ligger och skriker på marken, folk kommer springandes........någon tar Simon i famnen......han skriker ju han också........någon står och pratar med mannen i bilen.

kollar över Izabell.......armar och ben sitter kvar.......hon har ont i huvudet men det verkar som om allt är ok trots smällen.

Mannen i bilen säger vad han heter.......men jag minns inte.........ville åka därifrån.......visste inte om jag skulle kräkas eller skrika.

Men allt verkade lugnt........mitt sinne hittade tillbax och jag beslöt att sätta barnen i bilen......Emma som stod i mörkret och väntade på oss utanför Juniorerna.......hem till Alexander och Philip........ringde in till sjukehuset.......och en lång väntan följde......

Izabell mådde ju bra, åt middag under väntan på att pappa skulle skynda sig hemifrån jobbet.

Sen bar det av in till sjukehuset.......lång väntan och kontroller, men efter ett par timmars väntan så fick vi ändå åka hem.

NU efteråt kan jag inte mer än sända ett stort tack till alla som kom och hjälpte till igår.......vilka ni nu var. Och jag kan snabbt konstatera att några mosade kiwisar och en väldigt smutsig nalle var allt som gick mig förlorat...........men usch och fy vilken tur i oturen min lilla tös hade igår........tänker på vad som kunde ha gått mig förlorat.

Hur det kunde ha gått om mannen hade kört lite fortare.......om han trots smällen inte hade bromsat....om inte Izabell haft en väldigt trock mössa........om jag hade handlat lite fortare, om jag inte hade gått precis där.........dom tankarna är väldigt jobbig och jag försöker att ignorera dom hela tiden.

Men ett som är säkert är att hur man än försöker att skydda sina barn, så är det uppenbarligen så att ibland finns den där sablars oturen med i allefall.

MEN jag är glad och väldigt tacksam för att alla OM som kunde ha skett igår, INTE skedde.