En liten paff en......

Lördagens middag bestående utav hemmagjorda pommes med snitzel är nu avslutad.....

...barnet som inte äter snitzel fick som vanligt chicken bits.

Under middagen fick jag ett sms.

Vi är nämligen bjudna på barnkalas på måndag, ett 3 års kalas.

Smset som jag fick, erbjöd oss att byta dag till en dag som kanske passade ss bättre.

Fundersam skickade jag tillbax:

att vi hade väl inte frågat efter någonting annat än att komma på kalas dagen.

Fick tillbax ett sms som förklarade att:

det kanske var lättare för oss om vi kom en annan dag.

Detta eftersom vi har ett barn som har ett litet socialt problem + att barnet i fråga inte äter mat som serveras hos någon annan än just hemifrån + att maträtterna är väldigt begränsade.

Lite paff blev jag allt :(

Eftersom vi gör allt, för att motarbeta och arbeta för att våran mellan kille ska kunna åka till nya människor utan att det blir allt för jobbigt.

Vi förbereder mellan killen genom att berättar om vad som skall komma härnäst, om vad som ska hända osv.

Och som grädde på moset så helgarderar vi alltid på kalas, vi tar alltid med oss en liten matsäck. Detta gör ju att vi skapar en trygghet och ja, det är det sättet det mest fungerande för oss och mellankillen.

Men nu börjar ju väldigt många tankar att snurra i mitt sinne.

Är det så att andra människor uppfattar detta som ett större problem än vad vi gör.

Eller är det så att andra människor är rädda för det som inte är helt normalt fungerande...och vem kan egentligen säga vad som är normalt?

Hur som haver så ringde jag upp vederbörande ägare till smsen.

Hon förklarade att hon tänkte på oss, om vi kanske tyckte att det skulle bli för jobbigt för honom.

Och visst, jag vet att det blir lite jobb med det hela.

Men det är det ju värt, för allt vi vill är ju att det ska fungera i framtiden och att det jobbiga kan arbetas bort.

Men nu är det ju så, att vi känner ju denna familjen

& jag vet att det var ett ärligt svar som jag fick.

Men hur är det då med andra familjer?!

Kommer dom att välja bort oss i framtiden.......av rädsla och kanske en gnutta okunskap??

Mina tankar och känslor gör mig faktiskt lite ledsen och jag hoppas verkligen att jag har fel.