Söndag idag, vilket säkert inte någon har missat.
Vi är alone idag. Bara 3 små barn och mamman i huset är hemma.
Sambo/pappa jobbar en stund och dom stora barnen är fortfarande hemma hos sin pappa...
....så vi är lite ensamma allt.
Och eftersom påsken nu är slut, så passar vi på att påska ut. Det äts godis och det lilla påskpynt som vi haft framme.....ja det åker ner i lilla påsklådan igen.
Rätt så skönt är det faktiskt, att få stöka undan och kunna släppa in sommaren i stället.
Tycker liksom att den kan ta och komma nu.......solen gör tappra försök......men vi är inte riktigt där ännu.
Det där som gjorde mig väldigt fundersam och lite ledsen igår.
Ja det har det grubblats på en hel del.
Vet ju att familjen i fråga är ärlig, men kände mig lite dålig till mods ändå.
För jag kan inte riktigt komma på mig själv, att jag någonsin har klagat på situationen som vi lever i.
Inte mer än att jag utan problem kan erkänna att vissa dagar är jobbigare än andra.....
Och ibland hade jag hellre stannat hemma, än utsatt både mellan killen och mig själv för all ångest som "problemet" skapar.......men visst......det kanske är en sorts klagan?
Men nu har vi ju levt i det i så många år, så vi tänker ju knappt på det längre....
......ännu mindre talar om det.
I synnerhet nu när vi ändå gör så väldigt många framsteg.
Men nog om det, i morgon stundar det kalas.
Och det ser jag fram emot!!
Jag förstår det blev en mängd tankar och funderingar i Ditt huvud efter sms och telefonsamtal.
SvaraRaderaHur som haver tror jag Du vet bäst vad som fungerar och hur Ni ska tackla denna situation. Även om det verkar som ett större problem utifrån.
Ha en bra söndag, här skiner solen och Elin är ute med storasyster & pappa.
*kram* Åsa
Tack för att du ville dela med dig av ert dilemma;) Sonen här har det ungefärligt lika..mat & social stress eller vad man nu ska kalla det:/ Han har dock klarat skolan ok, fastän han ofta bara ätit macka:) Som förälder undrar jag ibland vari felet på vår son ligger, han växer frodas och trivs med sig själv, problemen skapas när normen (samhället) sätts på prov:) När han ställer sig utanför normen, lite udda, men inte mobbad eller utstickande på något sätt. Han är omytckt som kompis och normalbegåvad...vi har i allafall bestämt oss i matfrågan. Att inte skapa ett problem, visst vi gör som ni och ger de få rätter han gillar, i kombo med att vi äter något annat. Men så har ju gluten & laktosintoleranta det också? Att andra sedan ser och tycker en massa bidrar ju knappast till en lösning. Min största rädsla är att om man tjatar om maten istället skapar andra mat störningar i from av anorexi, bulimi etc. Ja, nu blev det som vanligt en hel bok av mig här med. Men fortsätt ni med ert sätt att tackla livet, det gör vi..och den dagen någon sätter en diagnos eller inte, ja det kan ju dröja typ 25 år(som med mig). Att normen inte "bör" brytas, även om detta faktiskt inte drabbar någon annan en personen själv, till skillnad från andra social störningar.Tas sällan hänsyn till;) Det ser vi i dagspressen alla dagar;) i form av diskrimineringar av alla de slag. Allt som avviker från Normen ska tydligen vara lika med problem.
SvaraRaderaFy för olikheter, eller? Som vanligt svävar jag iväg från ämnet men kärnan i ämnet känns inte så olika. Ha en bra dag och mys med kalaset i morgon. Våra barn blir också trevliga vuxna människor trots vissa "problem".
Kram Milla
Det tacklade du BRA tycker jag!
SvaraRaderaKram!
Kick
Tack för din kommentar, det är till stor hjälp att få höra sånt från någon med erfarenhet =)
SvaraRaderaHoppas ni får jätteskoj på kalaset i morgon!! Kram!
Tack för härliga ord tjejer!
SvaraRadera