Insikt....

05.15, Uppstigning följt utav en snabb dusch & påklädning utav mig själv.
Sedan följer en lång rad händelser:
Amning,
plättstekning till dagens utflykt på Izabells dagis,
Väckning utav barn,
påklädning utav barn i olika stl,
frukost i olika former och smaker då barn i olika stl har olika smaker,
skolbarn lämnar huset,
förebyggande amning med barn på en arm eftersom frukosten måste lämna bordet,
påklädning utav barn,(ytterkläder/skor denna gången)
lämnar huset & beger oss in i bilen för avfärd till dagis/skola.
Klockan är vid detta laget ca 08.10 & vi är framme precis på minuten då det ringer in för skolbarnen.

Efter lämning på dagis/skola,
så är det dags att få liiite ångest.
Över att Simon inte får stanna & leka med alla "kompisar" på dagis.
Tröstar deppig son med att han ska få se på film och äta glassbåt när vi kommer hem.
Inser när jag säger detta, att ångesten nu blev om något liiiite större......
för vem vill trösta litet barn med tv & glass....egentligen?!
Minns barnmorskan på BB som sa till mig;
"Att det är OK att ta till både tv & lockande saker ibland."
Det tröstar mig liiiite & ångesten drar sig tillbax en bit =)
För jag behöver verkligen få undan disken,
bädda sängarna och städa den där toaletten som skriker otäcka ord om bakterier.......

Kommer precis innanför ytterdörren, då mobilen ringer.
I andra änden finns vännen som behöver prata.......
Hon är redan på väg hem till oss.....
PANIKÅNGEST!!

Pulsen håller på att spränga mitt blonda lilla huvud.
Svetten lackar och jag slänger mig in i matrummet för att plocka bort disken.
Springer vidare till spisen för att torka bort stekoset efter plättstekning......
Toaletten svabbar jag snabbt över med våtservetter.......
Hjälp!!!, jag hinner inte få mitt hem tipp topp!!!!!
Jag blir arg & ledsen.
Dels över vännen som inte förvarnat,
men mest för att jag håller på att låta ångesten ta över.

Det är DÅ, som jag inser;
Att jag duger som jag är & att jag gör så gott jag kan!

Nu har vännen precis åkt hem, glad efter att ha fått prata en stund.
Totalt slut är jag, som återigen lät mig hunsas av ångesten =(
Men tänk, det gick ju........att släppa in någon & blotta mig själv i (nästan) all min "skit".......
Tame tusen, jag lyckades faktiskt att ge ÅNGESTEN en omgång......
Himlans!!
Och vad spelar väl lite skit egentligen för roll.....på det stora hela ;))