God förmiddag Tisdag!
Dagens startades extra tidigt idag.
För när det är dags för utvecklings samtal tidigt på morgonen,
ja då är det ju lika bra att starta extra tidigt.
Inte för att det förebygger stress inte,
utan mest för att barnen i huset ska hinnas med innan det ska åkas iväg.
Klockan 08.05 skulle vi infinna oss i skolsalen, jag & Alexander.
Och det lyckades vi med....nästan i allefall =)
Så, 15 minuter senare så var ett som vanligt lyckat utvecklingssamtal över &
jag kunde bege mig hem igen.
Därhemma väntade fika hos lilla svärmor, som hade passat Izabell & Simon.
Lill loppan hade ju jag med mig till skolan så klart.
Och nu är jag tillbax i hemmet igen.
Sönder stressad & helt slut =(
Att så små ting, ska få kludda till en hel dag!
Och egentligen så handlar det inte om någon stress, för jag stressar ju inte.
Men den psykiska stressen är liksom en aningens större.
Och det är ju den som stället till det hela.......
Men så är det ju, jag är skapt på det här sättet.
Frågan är ju bara, varför det är så här.....
Varför jag får ont i magen av att behöva infinna mig på platser.
Varför jag blir generad och helst vill åka hem igen.
Varför jag blir helt SLUT av att vistas ute ibland andra människor.
SKOGSMULLE är nog vad jag passar bäst som.
Eller kanske rent av som EREMIT.
Som inte under några som helst omständigheter,
får utsättas för sociala möten ;)
Det lusta i det här, är att mitt sinne är kluvet.
För i möten där jag vet vad som ska ske, ja då är jag lugn.
Men just när det är sånt här, tja....då är det kört.
Men nu ska jag andas ut en stund,
dra på mig ett mindre sockerabstinens under dagen som går.
För sen i morgon klockan 10.10, då är det dags igen.
Då ska stora sonen nämligen till tandläkaren & få 2 stycken tänder utdragna.....
Och JAG ska ju följa med.....som stöttande mamma.
Ja, ja.....hon som har tandläkarskräck OCH sociala svårigheter ;)
Usch för tandläkare! Har själv tandläkarskräck så jag vet precis hur jobbigt det är, även om man bara följer med som stöd. =(
SvaraRaderaFörresten så mår jag lite bättre idag, hormonerna går ju upp och ner. Kram
Men gumman då, vad jobbigt att du känner så när du ska i väg! Visst kan det vara ett himla pyssel att hinna med och få med alla barn (jag vet:)). Men inte sjutton ska du behöva bli helt knäckt efteråt! Lider med dig!
SvaraRaderaKramar
Känner igen eremitkänslan och den sociala fobin..särskilt då man inte vet vad som ska hända. Jag blir också stressad av att ha tider att passa, mest för att jag hatar att komma försent vilket betyder att jag alltid kommer alldeles för tidigt. Då måste jag vänta - jag avskyr att vänta...Dålig kombo, hihihi.
SvaraRaderaJa, så var det ju det där med tandläkaren, brr, jag får skicka lite stöd till dig inför besöket
för nästa vecka är det Sonen här som ska "drabbas".
Kram