Att ta till vara på tiden

För ett par veckor sedan så plockade jag igenom kort på barnen.

Tänkte uppdatera min farfar & låtsas farmors foton på barnen. Vi har inte haft så där super braig kontakt igenom åren, men nu fanns kontakten igen och vi hade trevliga samtal.

Jag tog fram papper och penna för att skriva ett brev också.

Tänkte att det skulle dom bli glada för.

Men sen kom det saker emellan & jag tänkte att det där får jag göra sen.......och lite senare när någonting annat kom emellan......ja då tänkte jag att jag sätter mig med brevet i morgon.

Och som sagt var så gick ett par veckor snabbt.

I lördags så ringde det, vid 21 tiden var det.

Farfar var i andra änden och han var så ledsen.

Han förklarade för mig att min låtsas farmor inte fanns med oss längre......hon som alltid var så glad, hon som alltid babblade på om allt och inget......hon med ett hjärta fullt utav kärlek.

Jag är så ledsen över att jag inte fick iväg dom där korten, att jag inte skrev det där brevet.

Nu får jag skicka upp brevet & korten till min farfar i stället. Jag får hoppas att det kan lysa upp hans dag lite.

Att ta till vara på tiden är väl någonting som har förgyllt resten utav min helg.

Att ta mig tid att sitta ner med barnen, att åka iväg och umgås med vänner hela familjen och att inte låta alla måsten gå först alltid........det är viktigt.

Jag tänker på min lilla farfar där uppe i Gävle.......att tiden går så fort.

Jag önskar att avstånd inte fanns.