Öppna stunden är över, men jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till mitt förra inlägg......
Eller jo, jag tar tillbaka raden där jag skrev att det kan vara skönt för mamma huvudet att få lite annat att tänka på.
Idag var det mycket jobb, hus och jämförelse prat.....vilket resulterade i att Janeth blev vemodig och fick en gnutta huvudvärk.
För så blir det när jag sitter mitt i en hög mammor och hör alla prata så glatt om jobb, att det inte behövs några vikarier längre och dyra husrenoveringar.
Då drar jag mig tillbaka lite......känner mig en aningens mobbad för att jag vill vara hemma......för att jag hellre lever snål....för att vi har ett litet hus.
Men det är ju mitt val.....som jag är stolt över......men ändå så låter jag mig påverkas.
Självklart så var det ju trevligt överlag.
Vi fikade gott och det fanns ju andra samtal som också gav mig glädje. Men det är väl så det är, många intryck och många starka viljor som vill göra sin röst hörd.
På vägen hem mötte vi upp Alexander och hans pappa. Alexander är fortfarande lite hostig & fick stanna hemma idag också. Men han ville hem till oss & det är vi glada för.
Vi stannade även till på mekonomenverkstaden för att hämta upp Simons REA fynd ifrån Kullerbyttan som vi knapplade hem i förra veckan.
Och som vanligt blev vi helnöjda.
Jeansen och racertröjan är av märket Name It
& Sheriff tröjan är en MeToo.
Jeansen har extra lång uppvikt mudd nertill vilket är super braigt eftersom man kan ha dom lite längre än vanliga jeans + att det är justerbar midja innuti. Och det är ju toppen bra till en kille utrustad med en super liten midja :)
Tack säger vi till Kick & Ann på kullerbyttans barnkläder inne i Karlskrona.
Eller jo, jag tar tillbaka raden där jag skrev att det kan vara skönt för mamma huvudet att få lite annat att tänka på.
Idag var det mycket jobb, hus och jämförelse prat.....vilket resulterade i att Janeth blev vemodig och fick en gnutta huvudvärk.
För så blir det när jag sitter mitt i en hög mammor och hör alla prata så glatt om jobb, att det inte behövs några vikarier längre och dyra husrenoveringar.
Då drar jag mig tillbaka lite......känner mig en aningens mobbad för att jag vill vara hemma......för att jag hellre lever snål....för att vi har ett litet hus.
Men det är ju mitt val.....som jag är stolt över......men ändå så låter jag mig påverkas.
Självklart så var det ju trevligt överlag.
Vi fikade gott och det fanns ju andra samtal som också gav mig glädje. Men det är väl så det är, många intryck och många starka viljor som vill göra sin röst hörd.
På vägen hem mötte vi upp Alexander och hans pappa. Alexander är fortfarande lite hostig & fick stanna hemma idag också. Men han ville hem till oss & det är vi glada för.
Vi stannade även till på mekonomenverkstaden för att hämta upp Simons REA fynd ifrån Kullerbyttan som vi knapplade hem i förra veckan.
Och som vanligt blev vi helnöjda.Jeansen och racertröjan är av märket Name It
& Sheriff tröjan är en MeToo.
Jeansen har extra lång uppvikt mudd nertill vilket är super braigt eftersom man kan ha dom lite längre än vanliga jeans + att det är justerbar midja innuti. Och det är ju toppen bra till en kille utrustad med en super liten midja :)
Tack säger vi till Kick & Ann på kullerbyttans barnkläder inne i Karlskrona.
Janeth, visst är det Shit!!! Att vilja vara hemma med sina barn ska vara så lågprioriterat!
SvaraRaderaVarför är det finare att ha arbete, hus, städhjälp, dagis även då man får syskon??
Inte f...n är det något som gynnar barnen! Att arbeta med människor är ju också låg status, stora barngrupper kan "dessa " föräldrar gnälla över medan de i andra stunden bara "måste" låta lille Kalle gå till förskolan när mamma fått bebis. Han kan ju gå miste om nåt???? Jag håller på dig!!! Gör det som känns rätt ! Varför ska man behöva skämmas för något som borde vara en självklarhet som förälder, vare sig det är mamman eller pappan som väljer att vara hemma.
Är det konstigt att man blev utbränd när man slitit häcken av sig i barnomsorgen med otack som lön!
Ursäkta att jag blev upprörd, men jag förstår precis din känsla av att man liksom är en 2:a sortens medborgare? WHY!!!
Kramar Milla som också var hemma länge med barnen. Fina kläder:D
Hej, och tack för din kommentar! (Och sorry för att jag svarar lite segt ;-))
SvaraRaderaIntressant att höra att din pojke har liknande "problem" som jag hade när jag var liten. Minns så väl känslan av att vara "utanför" och lite konstig, (barn uppfattar nog mer än man tror ;)) Men samtidigt var det som du säger, ingen kan ju riktigt tvinga ett barn till att äta om han/hon inte vill.
För mig blev det bara värre av att all skolpersonal och min familj oroade sig och försökte med en massa olika "knep" för att få mig att äta. Och, viktigast av allt: jag kände att om jag väl skulle börja äta en dag så skulle jag dra till mig en massa obehaglig uppmärksamhet...
Så jag skulle vilja ge rådet att inte pressa honom för mycket eller göra så "stor grej" av att han inte äter.
FÖr mig var det först i högstadiet - då personalen inte brydde sig så mycket om hur mycket eller vad man åt - som allt löste sig. Då fick jag en mer avslappnad relation till mat och vågade prova skolmaten så smått. (Även om jag aldrig tyckte den var speciellt god... men det är jag nog inte ensam om)
Jag tror också att det hela löser sig lite av "sig själv" ju mer tiden går. Man blir ju naturligt mer nyfiken när man blir äldre, och som jag skrev på min blogg så är jag nu VÄLDIGT intresserad av olika maträtter, speciellt annorlunda och "konstiga" sådana ;)
Sen så kan man ju förstås undra om ett barn får i sig tillräcklig med att bara äta "vissa" rätter, eller smörgås och vatten till lunch dagarna i ända...
Jag är ju ingen näringsexpert, men med mig har det inte blivit några problem iaf - ät tvärtom ovanligt lång och "välbyggd" och har alltid haft några brister eller sjukdomar, knappt ens förkylning. Och även mackor o dylikt kan ju vara näringsrikt och mättande, (med olika pålägg och variationer) och jag minns själv iaf att jag nästan aldrig gick hungrig. Så länge din son mår bra i övrigt finns det nog ingen större anledning till oro. Visst kan det bli jobbigt inom familjen och vid många sociala situationer, men som sagt, bara man slappnar av och inte "överdramatiserar" så löser det sig nog så småningom.
Så, hoppas du orkade läsa mitt långa svar och att allt går bra för din grabb ;) (vilket jag är övertygad om)
Kram!
Ja du Milla, jag har ju redan gett respons på din kommentar och jag är ju glad att det finns fler som känner för det här med att stanna hemma med barnen.....det viktigaste som finns.
SvaraRaderaStort tack till dig Tuva för ditt svar, det värmde att du gav mig ett väldigt långt sådant också ;)
Det är verkligen inte lätt att veta hur man ska göra när det inte finns någon beteckning på vårt lilla problem.
Jag förstår att du kanske känner dig annorlunda, men förr var det ju tvärt om! Min mamma har alltid varit hemma, och det är minsann ett jobb det också, särskilt när man har några stycken :)
SvaraRaderaSå försök att inte bry dig om "mamma-snacket". Jag trivdes aldrig i min mammagrupp...
Vad kul att kläderna blev bra!!
Kram!